Hej allihopa!

Jag har haft min tt i ca två och ett halvt år nu.Det har verkligen varit en berg-och-dalbana under den här tiden. Jag kan med handen på hjärtat säga att min tt har hjälpt mig framåt i livet,att jag ex har lärt mig att inte älta saker på samma sätt som jag gjorde förut.Jag har tränat mer eller mindre under mitt liv,men sedan jag fick tt tänker jag mer på att min kropp/musklerna behöver det för att kunna slappna av!Därav har jag nu valt en utbildning som handlar om hälsa och idrott,det kankse jag inte hade valt om ja inte hade fått min tt. Med andra ord finns det mycket positivt som min tt har fört med sig!

Under en lång tid ville jag inte berätta om min tt för folk för att jag var rädd för hur de skulle reagera,att de skulle säga "stackars dig"!Fel tänk enligt mig att inte säga något!Nu berättar jag rätt fort för männsikor i min omgivning hur det ligger till,om man bara förklarar ordentligt,har det alltid gått jättebra! Många av mina vänner säger uttryckligen att de verkligen vill att jag ska säga till om jag tycker att vissa ljud är jobbiga,så att de kan tänka på det.De vill ju mig bara väl,medan jag många gånger tidigare tänkte att jag inte ville vara till besvär! Så himla dumt!För det första har alla männsikor problem eller saker som de måste vara extra försiktiga med.Jag började tänka efter och kom på att det är så många som jag tar extra hänsyn till av olika anledningar,den känslan var skön:)Att just det inte borde vara så stort problem att ta hänsyn till min ljudöverkänslighet ibland!

Så vad jag vill få sagt med allt det här är att stå på er!Om man vågar berätta för andra känner man sig mer ärlig mot sig själv.Jag kunde just känna innan att jag gick runt med en stor hemlighet som jag egentligen ville berätta men var rädd för konsekvenserna. Det är bara att börja prata om det mer öppet!Det är många många gånger som jag berättat om min tt för någon och de säger "jaha det har min bror/släkting/man".Var ärlig mot dig själv!

Hej morgonsol!

Tack för att du delade med dig av din berättelse!

Din berättelse kan hjälpa många att komma vidare. Skriv den gärna i mina berättelser, då den kan var svår att hitta bland trådarna sen!
Skriv gärna på klotterplanket sen att din berättelse fins under berättelser.

Fia

Hej igen!

Det är ett stort steg att våga erkänna för sig själv! Så var det för mig. Just det här att sluta förneka.


Fia